161 - Skriver om "Fall"

Att falla handlöst för någon är få förunnat men är härligt när man får uppleva det. I alla fall när det gäller kärlek. Att falla handlöst framför någon är inte lika skönt om det är asfalt där nere. Så gick det för mig en gång när jag sprang utan att tänka på att jag sprang, eller hur jag sprang och plötsligt stod han där, jag bromsade hårt och mina fötter gled på rullgruset och jag föll.

Jag föll som i slow motion och när ansiktet landade mot asfalten hörde jag inuti huvudet hur tänderna krossades, eller i alla fall krasade. Det enda jag tänkte på var att mina tänder just nu var så perfekta eftersom jag nyligen plockat bort tandställningen. Att blodet rann från mina skrubbade knän var inte lika hemskt som att det fattades en bit på en tand. Förvirrat letade jag efter tandbiten i gruset men det var omöjligt att hitta den och jag hade i alla fall inte kunnat sätta fast den igen.