154 - Att klättra

Jag fäster säkringen på den nästan lodräta väggen och riktar blicken uppåt. Jag vet att jag inte ska se neråt för att inte få svindel.
Det är konstigt att jag trots allt befinner mig där jag är. Jag har alltid intalat mig att höga höjder inte är något för mig. Jag har inte kunnat gå på höga broar utan att känna mig yr men nu befinner jag mig i stort sett fritt hängande på en lodrät bergvägg och känner enbart lycka. Inte ett dugg rädsla.
Min vän som är där uppe har gett mig tron på att även jag kan klara detta och att det skulle ge mig så mycket. Jag känner adrenalinet pumpa i mina ådror när fingertopparna letar efter fördjupningar att ta tag i . Tåspetsarna söker samtidigt efter någonstans att få stöd.
Jag hittar stödet och när jag rör mig några centimeter uppåt ler jag inom mig själv och tänker att det är tur att jag lät mig övertalas att pröva bergklättring.