Tänk att vi alla har en skattkista full med minnen. En kista att öppna för att minnas glada stunder eller en kista att spika igen när det gör för ont att minnas.
I min kista full av minnen finns minnet av sommaren 1969 när jag ramlade ner från körsbärsträdet och fick stegen över benet. Jag minns att det gjorde ont och jag fick sen gå med gips i fem veckor. Dagen jag tog bort gipset, tror det var 20 juli, tog en människa sitt första steg på månen.
I min kista finns minnen av fem barns födslar, alla olika och alla fantastiska. Det finns minnen av kärlek, svek, tårar och mer kärlek. Det finns minnen av människor jag mött och som påverkat mig och lett mig in på nya vägar.
I min kista finns fortfarande utrymme för massor av minnen. Både glada och jobbiga men det är så livet är.
Jag minns... att vi för en stund sedan åkte till ett litet lusthus på en kulle, Vista Kulle. Vi packade upp vår picknick och såg regnet rasa på andra sidan den stora sjön. 
Jag minns att vi sa att snart kommer det nog hit, undrar om vi hinner få i oss våra baguetter och våra jordgubbar med grädde?
Snabbt gick det och plötsligt var ovädret över oss. Vi bytte sida i lusthuset och lyckades undvika att få regnet på oss. Jag minns att vi njöt av söta, goda jordgubbar med lättvispad grädde. 
Jag minns också att blixtarna lyste upp himlen en bit därifrån, ettusenett, ettusentvå, ettusentre och sen small det. Jag minns att vi sa att bilen faktiskt är den säkraste platsen att vara på. 
Jag minns att vi sa att det är synd om alla som precis klockan 15 står redo att dansa runt midsommarstången. 
Från bokmässa till marknad och till bokmässa igen
6 timmar sedan
