156 - 5 juni

När jag skulle kliva av tåget upptäckte jag att resväskan var tyngre än när jag klev på. Låsen var uppbrutna.

Jag tittade förvånat på väskan för att övertyga mig om att det faktiskt var min väska. Jag var övertygad om att jag inte lämnat den och framför allt inte så att någon annan skulle ha kunnat bryta upp den.

När jag tittat en stund insåg jag att det var min väska. Jag hade några kännetecken som gör att jag vet att det är min väska. Jag kände pulsen stiga och samtidigt som ajg tyckte det var lite läskigt var jag nyfiken på vad det kunde vara som låg i min väska och som gjorde den tyngre. Jag glipade lite på öppningen och upptäckte att även om låsen var uppbrutna så höll de ändå ihop väskan. Jag fick ta i med ganska stor kraft för att öppna väskan. När jag väl fått upp den kom jag på att jag nog borde anmält skadan till konduktören innan jag gjort något med den själv men det var redan försent.

Jag tog väskan till en bänk i närheten och la upp den. I väskan låg ett paket med brunt papper runt. Jag kände lite försiktigt på den och det kändes kompakt och tungt. Min nyfikenhet växte och jag kunde fortfarande inte förstå hur någon kunnat lägga i något i väskan.

Jag hade ju själv tagit in den på tåget och sedan hade vi åkt direkt till slutmålet. Jag funderade en stund. Hade vi inte stannat till en kort stund längs vägen? Jo så var det men hur skulle någon kunna ha brutit upp just min väska och var hade paketet kommit ifrån. Jag la örat mot paketet för att höra så att det inte lät något. Jag har nog sett för många filmer där tickande bomber ligger i paket. Men paketet var alldeles tyst. Nu kände jag att jag nog borde berätta för konduktören trots allt att det hänt något med min väska men när jag lyfte blicken fick jag se att han hunnit gå iväg och var långt borta.

–Nåja, jag vill ju ha spänning i mitt liv så varför inte just nu, sa jag till mig själv. Jag började pilla på pappret för att se var det var lättast att öppna. Jag hittade en liten flik och började pilla. Det var flera lager kraftpapper lindat runt paketet och jag fick hålla på en lång stund för att få loss det. I paketet låg en liten blommig låda. Jag kunde inte för mitt liv förstå vad den skulle kunna innehålla och nu var min nyfikenhet verkligen väckt.

Jag lyfte paketet och det kändes som om det vägde 3-4 kilo. Jag försökte hitta öppningen på paketet och hittade en flik som var instoppad i kanten. Jag pillade upp den och insåg att det var ännu ett papper som dolde innehållet. Nu började jag känna mig ivrig och nästa lager papper fick jag bort ganska snabbt. Nu såg jag några slags stenar. De såg ut som ihåliga tegelstenar och de var hopsatta med något slags snöre. Jag knöt upp knutarna som höll ihop dem och delade försiktigt på dem för att få fram de papper som jag såg låg emellan.

Det var några kuvert som hade mitt namn på. Jag blev alldeles kall och förstod inte vad det kunde vara. Jag vände och vred på kuverten innan jag öppnade dem. I det ena kuvertet låg två biljetter till Madagaskar och i det andra låg ett brev. Jag började läsa och insåg att det var en inbjudan från en vän jag inte mött på väldigt länge men som jag ändå pratat med på msn en del de senaste åren. Han bjöd in mig att resa med honom till Madagaskar. Vilket äventyr det skulle kunna bli…