195 - Franskt

Franskt liv har blivit min vardag och idag är det trummor och trumpeter här i vår stad. Inte helt rätt men trummor har det spelats hela eftermiddagen på ett närliggande torg. Det är bandet som ska spela som ställer in ljudet kan jag tro. Two to you too... heter de. Mystiskt namn men de har väl nån mening med det.

Ikväll är det fest i stan, i hela landet och franska flaggor har spänts ut över alla öppna platser, scener byggts upp där musik av olika slag ska spelas. Fyrverkerierna riggas och restaurangerna byggs ut över gator och parkeringar. Det är fest!

188 - Ett stöttande nätverk

Var finns mitt nätverk när jag behöver dem? Flera hundra mil norröver men vi hörs ändå via Skype, mail och telefon.
För några år sedan kändes det som om jag var alldeles ensam med allt. Utan någon som brydde sig om mig men sedan jag tagit tag i saker som jag retat mig på länge öppnades nya vägar.

Nu finns mitt nätverk långt bort men ändå nära. Jag känner att mina nära och kära bryr sig om mig och skulle hjälpa mig om jag behövde.
Frågan är om jag finns till för dem tillräckligt mycket? Tyvärr vågar jag väl inte ens fråga tex. mina barn om det tycker att jag finns där om de behöver mig. Men jag vet att de pratar med mig och det är något de behöver prata om även om mamma flyttat många mil bort och de vet att de kan nå mig, även om det inte är fysiskt.

187 - om tystnad

Hon satt alldeles tyst och tittade ut över folkmassan. Om det inte varit för att hon kände underlaget hon satt på skulle hon tro att hon drömde. Hon kände sig alldeles frånvarande men visste att det bara var av chocken.
För några veckor sedan hade han sagt till henne att han ville att de skulle pausa lite och hon tyckte att det var väl okej eftersom hon ändå hade så mycket att göra. Hon kunde aldrig tro att han nu, efter 13 dagar och två timmar skulle säga till henne att hon inte fick höra av sig till honom igen. Att han inte ville ha något mer med henne att göra.
Hur skulle hon klara av att vara tyst, att inte ringa till honom varje dag som hon gjort så länge? Hon förstod inte hur hon skulle kunna klara av tystnaden och nu satt hon i en tystnad som chocken orsakat. Hon såg att folk rörde på munnen och att bilarna körde förbi men hon kunde inte höra dem.
Hon hörde inte ens suset i sitt huvud.

183 - En skattkista full med minnen

Tänk att vi alla har en skattkista full med minnen. En kista att öppna för att minnas glada stunder eller en kista att spika igen när det gör för ont att minnas.

I min kista full av minnen finns minnet av sommaren 1969 när jag ramlade ner från körsbärsträdet och fick stegen över benet. Jag minns att det gjorde ont och jag fick sen gå med gips i fem veckor. Dagen jag tog bort gipset, tror det var 20 juli, tog en människa sitt första steg på månen.
I min kista finns minnen av fem barns födslar, alla olika och alla fantastiska. Det finns minnen av kärlek, svek, tårar och mer kärlek. Det finns minnen av människor jag mött och som påverkat mig och lett mig in på nya vägar.
I min kista finns fortfarande utrymme för massor av minnen. Både glada och jobbiga men det är så livet är.