Jag skriver...

Ligger i vila

2009-12-04T09:53:00.002+01:00

Ibland måste saker sorteras ut ur livet och just nu får skrivandet läggas åt sidan ett tag. I alla fall det offentliga skrivandet.

Det har ju inte varit så mycket skrivande här i bloggen och nu ska jag fokusera på mitt textila hantverk istället.

Till sommaren kommer jag att ha stickkurser här i Provence och om du är intresserad finns information på www.medeas.se och mer kommer.

307 - Om att byta

2009-11-03T09:26:00.001+01:00

Hon ser sig omkring i rummet och upptäcker att det är en massa saker där som hon inte lagt märke till förut. Det är staplar med tidningar och böcker och kassar med kartonger och annat som borde köras till återvinningen. Hon ser att det nästan inte finns någon plats runt möblerna och hon känner kvävningskänslan i halsen.

Den känslan som allt oftare kommer på henne när hon upptäcker saker i sin omgivning som hon inte sett förut. Hon inser någonstans i bakhuvudet att det är hon själv som sett till att det blivit så här men hon förstår inte hur. Hon har bara lagt undan sakerna som hon tänkt att hon kommer att behöva sen.
Plötsligt inser hon att hon bytt perspektiv och hon känner någon slags spirande känsla i kroppen. Inte det vanliga tröga utan något som pockar på uppmärksamhet. Hon bestämmer sig för att ta bort några kassar och se om hon inte kan hitta en återvinningsstation i närheten. Hon känner att hon vill ha mer luft och då måste hon ta bort lite saker.
Den spirande känslan känns skön och hon vet att något hänt inom henne.

305 - Om att dra något gammalt över sig

2009-11-01T19:47:00.000+01:00

Vad lätt det är att fastna i gamla mönster. Att alltid göra som man alltid gjort och ha svårt för förändringar.

Men hur skönt är det inte att ibland få dra något gammalt och kärt över axlarna. Att bara få vara i det gamla och trygga. Att inte behöva ta några beslut om förändringar. Att inte behöva tänka att jag borde... det ena eller det andra.

Att dra något gammalt över sig kan för en stund kännas varmt och tryggt och lugnande men när man suttit så en stund kan den unkna doften av källare och stagnation komma fram. Kanske känner jag att nu måste jag göra mig av med den toviga gamla saken som tynger ner mina axlar liksom mina tankar.

Jag glider bort från den gamla filten och ser nya händelser framför mig. En lugn stund fick mina tankar att klarna och nu känner jag mig varm och trygg för att kunna genomföra de förändringar som jag behöver.

303 - Mellanmål

2009-10-30T13:33:00.001+01:00

Som mellanmål sätter jag mig vid datorn för att mjuka upp mina skrivarfingrar. Jag ser orden framför mig men inser att de inte får flöda på det sätt jag vill. Jag tar nästan alltid bara huvudrätten och låter orden flöda i stora sjok istället för att skriva som mellanmål. Lite då och då istället för att bli proppmätt.

Nu när Nanowrimo drar igång på söndag är det viktigt att både ha frukost, lunch, mellanmål och middag alltså skriva både i stora och små omgångar och jag vet att det kommer att fungera.

Trots att jag inte kommit igång så bra med skrivpuffarna i höst låter jag det inte hindra mig från att vara optimist och jag vet att orden kommer att flöda ur mina fingrar precis i den takt jag behöver.

Mellanmålet är för mig viktigt för att få ork till stordåden och om det inte är ord på papper så är det nog en bit ost eller en frukt som ger den där extra kraften.

Snart är det dags för NaNoWriMo

2009-10-04T15:51:00.000+02:00

I år ska jag skriva 50000 ord under november i NaNoWriMo. Jag gjorde det senast 2007 och nu är det dags igen. Har inte fått någon självklar idé vad det ska handla om men jag vet ju att det löser sig innan november börjar och dessutom under tiden jag skriver.

256 - om att utmana!

2009-09-13T17:26:00.000+02:00

De står bakom gallret, förväntansfulla och laddade. De väntar på signalen att tjurarna ska komma rusande. Det är både barn, tonåringar och äldre. Alla har springskor på sig och de hänger i gallret för att känna tryggheten att de kan rädda sig från det farliga.
När signalen går och speakern ropar ut att tjurarna kommer börjar de hoppa och röra sig ivrigt. Adrenalinet sprutar och de hetsar varandra till stordåd.
Tror de...
När en tjur sprungit en bit stannar den och tittar sig förvånat omkring. Människorna ropar och visslar för att få tjuren att springa mot just dem. De slänger kepsar och tröjor, knuffar och försöker nå tjuren men ingen lyckas få fart på tjuren. De ser missnöjda ut och när sedan tjuren sticker iväg sjunker axlarna ihop och de inser att de inte fick visa sitt mod just idag.

245 - Triumf

2009-09-02T08:58:00.002+02:00

Ljudet sjöng ut över ängen. Han hojtade som en galning och trodde knappt det var sant. Över ängen sänkte sig en lätt dimma där älvorna dansade omkring och han såg henne dansa där över slöjorna.
Han förstod inte att det var sant men när han vände sig om såg han henne ligga där i sängen, ljuv som en älva och han insåg att han nåt sina drömmars mål.

214 - om att välja sida

2009-08-02T13:48:00.000+02:00

Att välja sida, välja för eller emot är varken enkelt eller tvunget. Tänker på hur vänner väljer sida när ett par skiljer sig. Det behöver man inte göra men likväl gör de flesta det.
Jag fick mig en tankeställare för ett tag sedan när en kompis till mig blev tillsammans med en man som vi tidigare umgåtts med lite. Då tillsammans med hans tidigare flickvän.
Min första tanke var "men det kommer att kännas konstigt". Men i samma sekund som jag fick tanken insåg jag att den stred mot hur jag tycker att man ska reagera. Alltså stod jag över min första känsla och bjöd hem dem och det gick hur bra som helst.

Kanske är det så att vänner väljer sida efter vem de umgåtts med innan skilsmässoparet blev ihop. Är man vänner sen innan och har fortsatt vara det kanske det är okej. Men om vänner man fått tillsammans senare väljer sida som de tror det blir rätt, blir det fel. Förstår du hur jag menar?

Jag vill bara säga att när man är nyskild behöver man sina vänner från förr. Men det kanske är så att de inte klarar av att någon skilt sig eftersom det påminner om hur man har det själv.
Men att välja sida kanske är lättare än att umgås med båda.

*förvirrat* men nu har jag ju inte skrivit skrivpuff på ett tag och är lite ur vanan. NU ska jag bli bättre på att skriva igen.

195 - Franskt

2009-07-14T18:18:00.000+02:00

Franskt liv har blivit min vardag och idag är det trummor och trumpeter här i vår stad. Inte helt rätt men trummor har det spelats hela eftermiddagen på ett närliggande torg. Det är bandet som ska spela som ställer in ljudet kan jag tro. Two to you too... heter de. Mystiskt namn men de har väl nån mening med det.

Ikväll är det fest i stan, i hela landet och franska flaggor har spänts ut över alla öppna platser, scener byggts upp där musik av olika slag ska spelas. Fyrverkerierna riggas och restaurangerna byggs ut över gator och parkeringar. Det är fest!

188 - Ett stöttande nätverk

2009-07-07T17:23:00.000+02:00

Var finns mitt nätverk när jag behöver dem? Flera hundra mil norröver men vi hörs ändå via Skype, mail och telefon.
För några år sedan kändes det som om jag var alldeles ensam med allt. Utan någon som brydde sig om mig men sedan jag tagit tag i saker som jag retat mig på länge öppnades nya vägar.

Nu finns mitt nätverk långt bort men ändå nära. Jag känner att mina nära och kära bryr sig om mig och skulle hjälpa mig om jag behövde.
Frågan är om jag finns till för dem tillräckligt mycket? Tyvärr vågar jag väl inte ens fråga tex. mina barn om det tycker att jag finns där om de behöver mig. Men jag vet att de pratar med mig och det är något de behöver prata om även om mamma flyttat många mil bort och de vet att de kan nå mig, även om det inte är fysiskt.

187 - om tystnad

2009-07-06T10:04:00.000+02:00

Hon satt alldeles tyst och tittade ut över folkmassan. Om det inte varit för att hon kände underlaget hon satt på skulle hon tro att hon drömde. Hon kände sig alldeles frånvarande men visste att det bara var av chocken.
För några veckor sedan hade han sagt till henne att han ville att de skulle pausa lite och hon tyckte att det var väl okej eftersom hon ändå hade så mycket att göra. Hon kunde aldrig tro att han nu, efter 13 dagar och två timmar skulle säga till henne att hon inte fick höra av sig till honom igen. Att han inte ville ha något mer med henne att göra.
Hur skulle hon klara av att vara tyst, att inte ringa till honom varje dag som hon gjort så länge? Hon förstod inte hur hon skulle kunna klara av tystnaden och nu satt hon i en tystnad som chocken orsakat. Hon såg att folk rörde på munnen och att bilarna körde förbi men hon kunde inte höra dem.
Hon hörde inte ens suset i sitt huvud.

183 - En skattkista full med minnen

2009-07-02T22:14:00.000+02:00

Tänk att vi alla har en skattkista full med minnen. En kista att öppna för att minnas glada stunder eller en kista att spika igen när det gör för ont att minnas.

I min kista full av minnen finns minnet av sommaren 1969 när jag ramlade ner från körsbärsträdet och fick stegen över benet. Jag minns att det gjorde ont och jag fick sen gå med gips i fem veckor. Dagen jag tog bort gipset, tror det var 20 juli, tog en människa sitt första steg på månen.
I min kista finns minnen av fem barns födslar, alla olika och alla fantastiska. Det finns minnen av kärlek, svek, tårar och mer kärlek. Det finns minnen av människor jag mött och som påverkat mig och lett mig in på nya vägar.
I min kista finns fortfarande utrymme för massor av minnen. Både glada och jobbiga men det är så livet är.

Sånt flyt

2009-06-30T10:23:00.001+02:00

Jag har skrivit övningar nu på morgonen. Det är såå kul och pennan flyger över pappret.
Jag startade morgonens skrivande med Morgonsidor som Julia Cameron rekommenderar i sin bok Konsten att vara kreativ. Jag hade glömt bort att jag faktiskt kommit igång med att skriva morgonsidor varje dag.

Det är mitt stora problem, att hålla fast vid rutiner. Hur gör du för att hålla fast vid dina skrivarrutiner?

(Julia Camerons tre grundverktyg: morgonsidor (tre sidor skrivna för hand varje morgon), konstnärsträffar (en liten utflykt varje vecka för att stimulera kreativiteten) samt veckopromenader (minst 20 minuters promenad varje vecka)).

180 - Om att härma

2009-06-29T11:59:00.000+02:00

Hon härmade alltid sin väninna. När K köpte nya skor gick hon genast dit och köpte likadana. Hon kände sig lycklig när hon kunde härma andras klädstil men även hur de hade det hemma.
När K köpte nya gardiner gick hon genast och köpte likadana. När K möblerade om gjorde hon på samma sätt. De bodde t.o.m. i likadana hus.

Någon gång hade K pratat med henne om att hon inte villl bli härmad men hon kunde inte hjälpa det. Hur skulle hon veta vilka kläder eller inredningsdetaljer hon skulle ha om hon inte härmade. Nä, hon tänkte faktiskt fortsätta att härma K och nu när hon fått jobb på samma ställe skulle det bli ännu lättare att härma hela Ks liv.

Kom igång och skriv!

2009-06-28T20:39:00.001+02:00

I Johanna Wistrands böcker kan man få hjälp att komma igång att skriva boken man drömt om eller att helt enkelt bara komma igång mer strukturerat.
Jag har skrivit en bok i Nanowrimo förrförra året och ska göra det i år igen men på vägen dit vill jag komma in i att skriva så nu har jag bestämt mig för att göra övningarna i boken.

179 - om att förändra

2009-06-28T20:31:00.000+02:00

Jag älskar att förändra, att ändra. Vill hela tiden att det ska hända saker och det gör det.
Den senaste stora förändringen är att vi flyttat till Provence. En förändring som om ett tag kommer att bli det vanliga livet. Då behövs fler förändringar.

Kan man förändra sig själv? Kan man förändra andra? Nej, jag tror bara man kan förändra sig själv. Förändra sitt tankesätt, förändra sina vanor, sina rutiner. Man kan förändra sitt sätt att göra saker om man bara är medveten om att man har vanor som man vill förändra.

Förändra, förändring, för ändring. Jo, jag är för ändringar.

176 - En dålig vana

2009-06-25T16:33:00.000+02:00

Hur bryter man vanor man lagt sig till med? Det undrar jag eftersom jag ibland tycker att mitt bloggande och surfande är en dålig vana.
En vana som jag haft i 14-15 år. Jag bloggade långt innan det hette blogg men då skrev jag dagbok på min hemsida och det var kul och vanebildande.
När jag under en period bloggade väldigt anonymt blev vanan till ett gift som inte gick att få ur kroppen. Jag skyndade mig till datorn när jag kom hem från jobbet för att kolla om jag fått några kommentarer till mina ibland ganska utmanande inlägg. Men efter nåt år eller så började just den vanan minska i attraktion. I alla fall en stund innan vanan övergick till att blogga i någon ny blogg eller bara att läsa andras bloggar.

Men samtidigt som jag tycker att surfandet och bloggandet är en dålig vana är det så otroligt kul och det har gett mig många nya vänner även IRL.

Fler och fler...

2009-06-24T09:02:00.000+02:00

Fick just en nalle av Anna som i slutändan gör att vi får fler läsare och det är det som är meningen med vän-bilden av nallen. Jag ska skicka vidare till 12 andra bloggare och det är klart att jag ska göra. Eftersom min skrivarblogg är så ny har jag kanske inte hittat 12 skrivbloggar än som jag läser regelbundet men nu fick jag min chans att lägga lite tid på det.
Jag blir jätteglad om du skickar vidare så får vi fler skrivarvänner och fler som läser våra texter.

Här är 12 läsvärda bloggar:
Anna - Exlibris

Liselotte - Franska skrivartankar

Att göra

Johanna - Romanloppet

Sofie B-C - Englandsvardag

Miss G skriver igen

Jag vill bara säga...

Elin O, 15 år

Marmoria

Margareta

Salme

Novellbloggen

Så nu är det dags för dig att skicka vidare till minst 12 andra inklusive mig. Om du inte är med på min lista kan du självklart plocka nallen ändå. Skriv gärna en kommentar här så att jag hittar din blogg.

174 - Vila

2009-06-23T22:27:00.000+02:00

Att vila i sig själv
Att lita på att allt ordnar sig
Att inte fundera så mycket på hur det ska bli, hur man ska göra, vad andra ska tycka.

Jag vilar i mig själv
vilar i lugnet inom mig
som skapats efter hand som livet gått

Vila
Ibland kan jag tycka att vila är överskattat
Att vila, bara ligga ner och inte göra något

Men att vila, v i l a... v-i-l-a
Nu är ordet oförståeligt

V - Vaksam
I - Inåtvänd
L - Lugn
A - Avslappnad

Bokstäverna står faktiskt för vad det är, vad det innebär att v-i-l-a
Först är man kanske vaksam men sen vänder man sig inåt, blir lugn och alldeles avslappnad..

(--! ibland förstår jag inte hur saker skriver sig. Det här blev inte alls vad jag tänkt att det skulle bli. Men jag älskar att låta orden rinna ur fingrarna och låter dem göra det även om det blir rörigt ibland. --)

170 - Ett midsommarminne

2009-06-19T17:01:00.001+02:00

Jag minns... att vi för en stund sedan åkte till ett litet lusthus på en kulle, Vista Kulle. Vi packade upp vår picknick och såg regnet rasa på andra sidan den stora sjön. Jag minns att vi sa att snart kommer det nog hit, undrar om vi hinner få i oss våra baguetter och våra jordgubbar med grädde? Snabbt gick det och plötsligt var ovädret över oss. Vi bytte sida i lusthuset och lyckades undvika att få regnet på oss. Jag minns att vi njöt av söta, goda jordgubbar med lättvispad grädde. Jag minns också att blixtarna lyste upp himlen en bit därifrån, ettusenett, ettusentvå, ettusentre och sen small det. Jag minns att vi sa att bilen faktiskt är den säkraste platsen att vara på.

Jag minns när vi körde hem att det regnade och haglade så kraftigt att det var mindre drivor på vägen och ännu större på gräsmattor och längs husen.

Jag minns att vi sa att det är synd om alla som precis klockan 15 står redo att dansa runt midsommarstången.

Jag minns midsommarafton 2009.

169 - Bakom hörnet

2009-06-18T08:49:00.000+02:00

Nu när allt fallilt på plats i och med flytten till Provence undrar jag vad som finns bakom hörnet. Jag har inte skrivit min nya drömlista men inser att jag behöver skriva den för att förstå vad det är jag vill ska hända i mitt liv.
Bakom hörnet finns säkert massor med kreativt arbete med att skapa kursmaterial, ha stickkurser, väva trasmattor, sy, göra mönster och kanske till och med skriva en eller flera böcker.
Bakom hörnet finns den underbara verklighet som jag drömt om så länge och nu står jag och tittar runt hörnet och inser hur lyckligt lottad jag är som får uppleva allt fantastiskt.
Men det som finns bakom hörnet är inte bara en slump utan ett resultat av drömmar som vi jobbat mot att uppfylla.

168 - Jag älskar mina påhitt

2009-06-17T08:53:00.000+02:00

Jag älskar mina påhitt. En del i min omgivning tycker ibland att jag är jobbig eftersom jag alltid måste testa alla idéer jag får. I alla fall de flesta och helst ska det ske på en gång.
Påhitt kanske är i svagaste laget istället borde vi säga att jag gör impulsiva saker.

Jag bestämde mig för länge sedan att inte som gammal behöva sitta och ångra att jag inte gjort saker jag velat. Så det har inneburit att jag startat företag, sålt på postorder, sytt balklänningar och brudklänningar på beställning. Trodde jag skulle tjäna massor med pengar men var inte så bra på att ta betalt.
Jag stickar, virkar, syr och oftast flera saker på en gång och när jag hittar något vackert, roligt, inspirerande vill jag genast sätta igång och göra det jag med. Ibland bara för att testa tekniken.

Mitt senaste "påhitt" som mina nära och kära nog kallar det är att jag och mannen flyttat till Provence. Vi har slängt oss ut i en okänd värld som helt säkert kommer att bli helt underbar. Att jag inte kan prata franska ännu är ju bara ännu en utmaning att ta tag i och snart kommer jag att tala flytande franska.

167 - Min egen topplista

2009-06-16T12:08:00.000+02:00

De 10 främsta anledningarna att skriva:

Jag skapar ordning i kaos
Jag får förståelse för vad som händer inom mig
Jag inser vilken omåttlig kapacitet som finns inom mig
Jag får ge uttryck för det som rör sig i mitt huvud
Jag kan skapa personer som sedan gör som de vill och jag kan bara hänga på
En anledning för mig att skriva är att jag tränar min handstil (om jag skriver för hand)
En anledning att skriva är att få känslan av kreativt bubbel inom mig
Att skriva är ett sätt att leva
Att skriva är ett sätt att stärka sin självkänsla
Att skriva är en del av mig och jag mår helt enkelt bra av att göra det

161 - Skriver om "Fall"

2009-06-10T16:04:00.000+02:00

Att falla handlöst för någon är få förunnat men är härligt när man får uppleva det. I alla fall när det gäller kärlek. Att falla handlöst framför någon är inte lika skönt om det är asfalt där nere. Så gick det för mig en gång när jag sprang utan att tänka på att jag sprang, eller hur jag sprang och plötsligt stod han där, jag bromsade hårt och mina fötter gled på rullgruset och jag föll.

Jag föll som i slow motion och när ansiktet landade mot asfalten hörde jag inuti huvudet hur tänderna krossades, eller i alla fall krasade. Det enda jag tänkte på var att mina tänder just nu var så perfekta eftersom jag nyligen plockat bort tandställningen. Att blodet rann från mina skrubbade knän var inte lika hemskt som att det fattades en bit på en tand. Förvirrat letade jag efter tandbiten i gruset men det var omöjligt att hitta den och jag hade i alla fall inte kunnat sätta fast den igen.

157 - Något typiskt svenskt

2009-06-06T17:30:00.000+02:00

Vad är typiskt svenskt? När man som jag sedan en månad bor i Provence jämför man då och då hur det är i Sverige, hur svenskar skulle gjort eller inte gjort. Det jag kommer på just nu som är typiskt svenskt är att vi är så ordentliga.
Vi parkerar där det är markerat, vi sorterar våra sopor och bär dem till sopsorteringen, vi köper inte kött på marknaden osv. Än så länge befinner jag mig i smekmånadsfasen efter flytten och jag kan tänka mig att jag kommer att sakna det typiskt svenska om ett litet tag. Nu tycker jag bara att det är charmigt här i Provence och att vi är för ordentliga och pliktmedvetna hemma i Sverige.

Typiskt svenskt är väl också att fira midsommar. Jag kommer ihåg för många år sedan när jag var på charterresa i Italien över midsommar och någon, vem vet jag inte, ordnade midsommarfirande för svenskarna på hotellet. Italienarna såg minst sagt förvånade ut när vi dansade små grodorna runt en konstgjord midsommarstång.

156 - 5 juni

2009-06-05T17:22:00.001+02:00

När jag skulle kliva av tåget upptäckte jag att resväskan var tyngre än när jag klev på. Låsen var uppbrutna.

Jag tittade förvånat på väskan för att övertyga mig om att det faktiskt var min väska. Jag var övertygad om att jag inte lämnat den och framför allt inte så att någon annan skulle ha kunnat bryta upp den.

När jag tittat en stund insåg jag att det var min väska. Jag hade några kännetecken som gör att jag vet att det är min väska. Jag kände pulsen stiga och samtidigt som ajg tyckte det var lite läskigt var jag nyfiken på vad det kunde vara som låg i min väska och som gjorde den tyngre. Jag glipade lite på öppningen och upptäckte att även om låsen var uppbrutna så höll de ändå ihop väskan. Jag fick ta i med ganska stor kraft för att öppna väskan. När jag väl fått upp den kom jag på att jag nog borde anmält skadan till konduktören innan jag gjort något med den själv men det var redan försent.

Jag tog väskan till en bänk i närheten och la upp den. I väskan låg ett paket med brunt papper runt. Jag kände lite försiktigt på den och det kändes kompakt och tungt. Min nyfikenhet växte och jag kunde fortfarande inte förstå hur någon kunnat lägga i något i väskan.

Jag hade ju själv tagit in den på tåget och sedan hade vi åkt direkt till slutmålet. Jag funderade en stund. Hade vi inte stannat till en kort stund längs vägen? Jo så var det men hur skulle någon kunna ha brutit upp just min väska och var hade paketet kommit ifrån. Jag la örat mot paketet för att höra så att det inte lät något. Jag har nog sett för många filmer där tickande bomber ligger i paket. Men paketet var alldeles tyst. Nu kände jag att jag nog borde berätta för konduktören trots allt att det hänt något med min väska men när jag lyfte blicken fick jag se att han hunnit gå iväg och var långt borta.

–Nåja, jag vill ju ha spänning i mitt liv så varför inte just nu, sa jag till mig själv. Jag började pilla på pappret för att se var det var lättast att öppna. Jag hittade en liten flik och började pilla. Det var flera lager kraftpapper lindat runt paketet och jag fick hålla på en lång stund för att få loss det. I paketet låg en liten blommig låda. Jag kunde inte för mitt liv förstå vad den skulle kunna innehålla och nu var min nyfikenhet verkligen väckt.

Jag lyfte paketet och det kändes som om det vägde 3-4 kilo. Jag försökte hitta öppningen på paketet och hittade en flik som var instoppad i kanten. Jag pillade upp den och insåg att det var ännu ett papper som dolde innehållet. Nu började jag känna mig ivrig och nästa lager papper fick jag bort ganska snabbt. Nu såg jag några slags stenar. De såg ut som ihåliga tegelstenar och de var hopsatta med något slags snöre. Jag knöt upp knutarna som höll ihop dem och delade försiktigt på dem för att få fram de papper som jag såg låg emellan.

Det var några kuvert som hade mitt namn på. Jag blev alldeles kall och förstod inte vad det kunde vara. Jag vände och vred på kuverten innan jag öppnade dem. I det ena kuvertet låg två biljetter till Madagaskar och i det andra låg ett brev. Jag började läsa och insåg att det var en inbjudan från en vän jag inte mött på väldigt länge men som jag ändå pratat med på msn en del de senaste åren. Han bjöd in mig att resa med honom till Madagaskar. Vilket äventyr det skulle kunna bli…

155 - Engagemang

2009-06-04T12:29:00.000+02:00

Skapande, mönster, strukturer kan verkligen engagera mig in i själen.
När jag känner strukturer mot mina fingertoppar, doften av material i min näsa, läser ett väl konstruerat mönster kan jag försvinna in i den världen. Jag låter min hand stryka över ytan, färgerna blandas med ljuset i mina ögon och jag känner eufori över att jag får skapa.
Oftast är det processen som får mig engagerad medan det färdiga resultatet inte är så viktigt. Bara för en liten stund. Men sedan börjar sökandet efter nya material, nya strukturer och nya färger att blanda.

154 - Att klättra

2009-06-03T19:24:00.000+02:00

Jag fäster säkringen på den nästan lodräta väggen och riktar blicken uppåt. Jag vet att jag inte ska se neråt för att inte få svindel.
Det är konstigt att jag trots allt befinner mig där jag är. Jag har alltid intalat mig att höga höjder inte är något för mig. Jag har inte kunnat gå på höga broar utan att känna mig yr men nu befinner jag mig i stort sett fritt hängande på en lodrät bergvägg och känner enbart lycka. Inte ett dugg rädsla.
Min vän som är där uppe har gett mig tron på att även jag kan klara detta och att det skulle ge mig så mycket. Jag känner adrenalinet pumpa i mina ådror när fingertopparna letar efter fördjupningar att ta tag i . Tåspetsarna söker samtidigt efter någonstans att få stöd.
Jag hittar stödet och när jag rör mig några centimeter uppåt ler jag inom mig själv och tänker att det är tur att jag lät mig övertalas att pröva bergklättring.

Skriv en novell

2009-06-03T11:36:00.001+02:00

Ica-kuriren har visst en novelltävling i sommar! Dags att börja skriva.

153 - Att ansvara för sin egen lycka

2009-06-03T08:55:00.003+02:00

Utmaning 153 - 2 juni
Att ansvara för sin egen lycka är nödvändigt för att inte som gammal sitta och vara bitter för att livet inte blev som det skulle blivit, som man hade tänkt sig. Eller är det kanske så att de flesta människor kanske inte ens funderar över hur de vill att deras liv ska vara. Man flyter bara med. Kanske är den rätta metoden att skriva mål. Att skriva hur man vill att det ska se ut om fem år och sedan fundera över vad man kan göra för att nå dit. Jag har sett människor göra målplanscher för att hela tiden påminna sig om vad som är meningen med livet och vad man vill göra för att vara nöjd med sitt liv.
Är det detsamma som lycka? Lycka kan vara olika saker för olika människor, men att ansvara för sin egen lycka är att ta beslut i vardagen så att det man gör leder till att man känner sig lycklig.
Jag ansvarar för min egen lycka genom att skriva eftersom jag kommit fram till att det gör mig lycklig. Att vara i nuet, att se glädjen i varje stund, det är lycka för mig. LYCKA

När jag var liten läste jag en ramsa varje kväll och det tog tid innan jag förstod vad det betydde. "Lyckan kommer, lyckan går osv." Men jag tror att lyckan består om man bara tänkt igenom vad lycka är för just mig.

Att skriva offentligt

2009-06-03T08:46:00.000+02:00

Till slut startade jag en skrivarblogg för att kunna lägga ut mina tankar om mitt skrivande, lägga ut övningar, mina bidrag från Skrivpuffen. Tankar från skrivarkurser som jag kanske genomför osv.

Jag heter Efwa, skriver oftast men inte så mycket som jag vill. Kanske kommer bloggandet om mitt skrivande hjälpa mig att se till att det blir gjort. En slags motivator. Bloggen vill jag ha för att hitta andra som skriver, ha någonstans att lägga mina tankar om skrivandet och kanske finns det fler anledningar som kommer fram efter hand.

Jag skriver i stort sett alltid flödesskrivning. Tänker inte så mycket innan utan låter pennan flöda över pappret. Jag tycker det är spännande att se vad som blir skrivet. Dessutom har skrivandet hjälpt mig i svårare stunder och i stunder då jag behövt hitta nya vägar att gå. Då har jag bara skrivit och plötsligt har hjärnan med hjälp av handen och pennan visat mig nya vägar.

Skrivandet är otroligt spännande och nu ska jag försöka få rutin på det.